De besynnerliga händelserna i mitt liv löser av varandra som på löpande band, min vardag skulle i skrivande stund kunna jämföras med ett parti upp-och-nervänt mahjong. Idag fick jag exempelvis nästan en glödlampa i huvudet. Händelsen var mycket dramatisk och har ett visst återberättningsvärde... det var när jag strosade omkring utanför min skola, visslandes, hummades och trallandes. Var allmänt oskuldsfull och lika beväpnad som en lammunge, alltså intet mer än en harmlös pojke på bästa humör en vanlig sensommareftermiddag i september. Plötsligt hörde jag ett klirr precis intill knäskålen min. Jag stannade till och såg hur glasflisor plötsligt låg utspridda på marken, precis där jag just satt min fot. Det dröjde inte länge innan jag insåg att någon avfyrat en projektil ifrån ett närliggande fönster, och att den projektilen var en gammal glödlampa. Det var uppenbart att föremålet hade kastats i åtanke att träffa mig i skallen. Jag hade varit en levande, och enligt denne någons förhoppningar, snart en död måltavla. Chocken och andnöden var omedelbara faktum. Mina överlevnadsinstinkter tog över och impulsen att springa för livet var självklar. Så jag sprang, snabbare än jag gjort på år och dar, tills jag satt mig själv i säkerhet på en allmän parkbänk.
Jag satt där en stund, tände en cigarett och försökte skölja ner vad som precis hade hänt mig. Det hade ju inte varit en sådan där liten idé-glödlampa över huvudet, som illustrationen här ovan så vackert illustrerar. Nej, det var knappast en sådan där snilleblixt som hängde i en transparent tråd ovanför hjässan - det hade varit dödliga skärvor som cirkulerat kring mig med enda avsikt att bosätta sig i någon utav mina kära hjärnhalvor. Ett försök till mordförsök! Men vem skulle vilja utsätta mig för ett avdagatagande av detta slag? Har jag någonsin gjort en fluga förnär och har jag ens fiender med liknande våldsam kapacitet? Och hur bör jag föra mig för att finna förövaren? Fönstret hade sedan länge stängts igen och inte ens en skugga kvarstod intill gardinstången. Ledtrådar var alltså en bristvara. Mina händer darrade, jag var skärrad.
Hela förteelsen fick mig att tänka på hur mån jag faktiskt är om min kära skalle och hur tragiskt det vore att få allt jag byggt upp i mitt sinne saboterat utav en glödlampa kastad från ett par brutala, anonyma armar. Så nu bär jag i förebyggande syfte ständigt hjälm vart jag än beger mig - den är röd, blank, och jag skäms väldigt lite.
3 kommentarer:
Det kan ju alltid vara någon bortglömd fiende eller arg släkting från ett av dina tidigare liv. Jag har hört att man kan jobba ihop biljetter åt sig själv genom elaka handlingar för att få åka in i nästa liv, bara för att hämnas på någon man har en oförrätt med. Det är givetvis någon ond snubbe med långa naglar som smyger runt i krokarna och erbjuder dessa så kallade Oförrättsbiljetter. Om jag var du skulle jag tänka efter riktigt noga så kanske ett namn dyker upp på någon från ett tidigare liv som brukade vara så desperat att en sådan handling faktiskt skulle ha kunnat vidtagas. Glödlampor är ju ganska exklusivt i baktiden.
påminner mig om när jag, marre och becky blev bombarderade av ägg en eftermiddag i hagsätra. tre stycken, ett per skalle. vår baneman missade dock samtliga. bra text, som vanligt.
Tänk en extra gång innan du går förbi samma ställe eller nästa gång du går förbi ett fönster.
Tänk efter noga nästa gång du ska gå någonstans och se dig alltid omkring. Spring inte runt och tro att alla är lika oskuldsfulla som du.
Fy vilken meningslös kommentar.
Post a Comment