alla är sjuka nu

alla är sjuka nu, men inte jag. det enda jag erfarar är så kallade
allergiska reaktioner
där snoret väller ur näsborrarna och kikhostan vägrar ge med sig. och det värsta av allt är att vad jag är allergisk mot är okänt! inte ens min mor eller herr doktor vet var mina symptomer härstammar ifrån, och det som skrämmer mig mest är ATT OM DE INTE VET SÅ GÖR INGEN. inte ens det mest briljanta axet på hela fältet. jag må vara ett briljant ax men vad din problematik beträffar står jag alldeles handfallen, har de axen jag frågat svarat för att sedan vända mig sin rygg snabbare än kastvindarna i kristianstad

dessa allergiska reaktioner, de är så klart inte så inbitet enerverande som jag kanske försöker få de att framstå som. självfallet vill jag främst plocka dina sympatipoäng, utnyttja din varma famn och bli omstoppad i sängen med varsam fingertoppskänsla. detta är min intention och det skall icke undangömmas. men ändå! jag måste få vomera ut mitt missnöje över faktumet att jag inte vet var dessa reaktioner kommer ifrån. det vore så hyggligt om jag bara visste att det berodde på damm, durkslag, dörrhandtag eller dig - men det kan jag inte, för det är så ohyggligt ovisst

äsch, vad håller jag nu på med, ärlighet varar längst. förlåt mig för att jag skrivit två stycken baserat på lögner men jag måste säga som det är. innerst inne i mitt medvetande vet jag om varför jag upplever dessa snoriga näsborrar, denna inte så klämkäcka kikhosta och dessa ack så frusna öronsnibbar. jag lallar omkring och blundar för sanningen för jag räds att för att den ska slå mig och allt rasa samman men jag vet EGENTLIGEN, det gör jag. det är en speciell liten varelses fel, en mycked särskild liten kissemiss, nämligen grannkatten maja

och det gör så ont i mig, så fruktansvärt ont, för jag tycker om den sabla kissen så satans mycket och det retar mig oerhört att mina bihålor inte samtycker. tove vet precis hur det känns. jag vill inte heller att det ska vara katten som skapar orosmoln i min tillvaro för jag är så fäst vid henne och ÅH, maja! jag vet att jag har varit dum och råkat dra dig i svansen och nypa dig i tassen men det var bara för att jag tyckte om dig. om jag kunde skriva om de oläsliga ärren du klöst på min mage skulle jag forma dem till ordet FÖRLÅT. förstår du inte maja jag älskar dig fast du bara är en katt, det gör jag faktiskt. jag är högst anpassningsbar dessutom lyssna bara: mjaoooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

snälla maja förstår du inte att jag vill vara med dig och att jag inte tänker låta NÅGON RINNANDE NÄSA I VÄRLDEN stoppa mig