jag är trött på det här högtravande tjafset

Igår kväll kom jag till en insikt. Jag slog näven i bordet så knogarna blev alldeles rödsprängda och utbrast följande: nu räcker det med ordbajs!!! dags för lite äkta vara! Stängde av stereon med ett våldsamt knapptryck (håll käft, nick cave!!!) för all pretentiös populärkultur var jag också utled på! Sen så tänkte jag, vad är nu detta som har hänt mig de senaste månaderna? Hur kunde jag, en liten pojke i sina bästa år, ta så mycket vatten över huvudet? Någonting har satt sig i min skalle, en liten gnom eller liknande, och nu sitter den där och hånskrattar åt hur jag vältrar mig i självgodhet. Allt är den här korkade bloggens fel, fy farao, begrav mig i en katalansk katakomb! Vem tror jag att jag är? En adelsman i knästrumpor? En aristrokrat i trikåer? En herreman i redingot? En patricier i fjäderhatt? Nej! Jag borde ta ner mina fötter på jorden. Jag borde sluta upp med min anspråksfulla rutin. Jag borde förstå att pompösa kåserier inte kommer ta mig någonstans. Jag borde inse vem jag egentligen är. Jag borde inte låtsas. Jag borde bara vara. Jag borde bädda min säng...