vad får det lov att vara? vi har allt på silverfat!

Hemma efter en vistelse i en av Värmlands djupa skogar. Känns så svårt att tro att min återkomst till hemmet är ett faktum. Lukten av tagna tonårsoskulder och sexuellt frustrerade pedofiler har nämligen inte slutat fräsa i mina näsborrar, hur mycket våtservetter jag än sniffar på. Det känns fortfarande som att jag bor i ett utsatt tält som är blått, rått och smått. Sakerna jag såg som skulle få den modigaste björnen i skogen att skamlöst krypa ihop i fosterställning och kissa på sig av rädsla är alltjämt fastetsade på näthinnan. Men man står ut! För musikfestivalspektakel är trots allt den bättre sortens spektakel. Ändå så längtar jag faktiskt tillbaka all smuts och dekadens. Faktum är att... jag vill bli tagen dit igen! Ja, ta mig till de svarttejpade kukarna! Ta mig till ottan då jag vaknade upp i överhettat tält! Ta mig till alla neondreads och våldtagna hjässor! Ta mig till stormen där mitt tält blåste bort! TA MIG TILL KÄRLEK TA MIG TILL DANS GE MIG NÅGOT SOM TAR MIG NÅGONSTANS!!!