
Jag äter dålig pasta samtidigt som jag stirrar på utsikten vid mitt fönster, vilket är ett cykelställ och några nerkissade hallonbuskar. Med andra ord är jag hemma och inte längre i Paris. Jag är ute ur karaktären "mitt parisiska jag" och jag saknar honom redan.
Det var en trivsam vistelse i gott sällskap, jag och han kommer bra överens. Mitt parisiska jag är en trevlig kille fri från allt vad skrupler heter. Mitt parisiska jag jag dricker vin, sveper espresso och röker cigaretter som om det inte fanns någon morgondag. Självklart är han inte alltid på gott humör, särskilt inte när han åker tunnelbana, där det kan vara outhärdligt varmt och kvavt. Mitt parisiska jag ska inte heller förneka att stadens föroreningar gräver in sig varje vrå och att inte ens hans tygskor slipper undan smutsfläckarnas glupskhet. Hur kunde då jag (i mitt parisiska jag) fatta tycke för en miljö som smutsade ner mina skor och filade ner dess sulor till oigenkännerlighet? En fråga jag ställt mig oräknerligt med gånger utan att få ett svar. Men faktum kvarstår att trots lorten på mina skodon hänger jag inte alltför mycket läpp.
Nu är jag som sagt hemma och min kosmopolitiska personlighet är ute ur bilden. Istället väntar några dagars ensamhet i en villa, då min familj inte heller är så tillfinnandes för tillfället. Jag kommer förmodligen vara ganska enslig och inte höra annat än hur det ekar i taket när jag pratar med mig själv, så skulle du vilja komma hit och äta dålig pasta med mig är du varmt välkommen! Du skulle inte ens behöva prata med mig, bara finnas här och låta mig känna tryggheten i att inte vara ensam i ett enormt hus. Det är inte ens ett krav att äta min överkokta pasta, bara var närvarande. Kom hit oinbjuden, vetja. Du får till och med göra inbrott och stjäla alla våra serviser, allt för att kurera min ensamhet. Bakdörren är då att rekommendera, fast ta det försiktigt, den kan gnissla. Är du bara tillräckligt klipsk och fokuserad att du inte glömt insmorningsoljan får du sno hur många serviser du vill... ty jag stal precis en burk pesto från snabbköpet, så dina dåd skulle enbart rentvå min själ.
20080730
i'll take the subway to your suburb sometime...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 kommentarer:
Tack för kritiken (Y)
Texten har fler klagat på, men den är liiiiite större nu, lite tydligare på ett sätt. Fortsätt följa ethertune, kommer vara aktiv som fan nu.
Schyst blogg du har! POP! <3
JA! du är hemma! ja mä!
Post a Comment