far och son ur ett parallellt perspektiv

A: SONEN SOM I DET PARALLELLA UNIVERSUMET KNYTER SLIPSKNUTEN PÅ SIN FARS KOMMANDO, PRISET ÄR BLÅA FINGERTOPPAR OCH STÄNDIGA KNYTSÅR, MEN ALLT ÄR VÄRT FADERNS BEKRÄFTELSE

B: SONEN SOM I DET PARALLELLA UNIVERSUMET FULLKOMLIGEN STRUNTAR I SIN FARS SLIPSKNUTAR, DÅ DE FÅR HONOM ATT KÄNNA SIG INSTÄNGD OCH MISSANPASSAD

far säger såhär:
min son, det är en skam, sjutton år och redan har du utvecklat mage, när jag var i din ålder sprang jag minst 18 kilometer om dagen, ja, minst 18, stark var jag också, kvinnor fick jag därutav, så bäst du börjar springa likt mig, annars kanske du slutar med en slak en på din dödsbädd! inte är det konstigt att du saknar flickvän, med byxor som de där, som ger dig uppsyn likt en gorilla och hållning så undermålig!


A: käre far, jag skäms så oerhört över min mage med put, och är väl medveten om att så länge den är närvarande kommer jag aldrig känna doften av en kvinnokropp, inte ens en svag odör. därför tänker jag gå ut och springa mig till döds just i detta ögonblick. jag ber dessutom så hemskt om ursäkt för mina fula byxor - min vän sa att det var trendigt, och jag bara följde flödet, men käre far, nu vet jag så mycket bättre.

B: då du själv har benstomme enormt likt ett hyreshus förstår jag inte hur din åsikt överhuvudtaget är relevant, för övrigt ligger det inte i mina intressen att springa, i synnerhet inte sträckan 18 kilometer. jag har också svårt att förstå vad som skulle vara fördelaktigt med ett ståfräs på min dödsbädd, det vore inte annat än högst olämpligt, och inte särskilt representativt för hur jag levt mitt liv.

far säger såhär:
kvinnor, tycker du inte om kvinnor, min son? vackra kvinnor med fina kroppar, det är ju vad som är bäst, slanka, raka ben och mjuka, symmetriska axlar, det är det jag vill se, inser du inte det? titta, som hon som går där borta, ser du hennes ben, ser du vad mitt öga ser? sådana fantastiska ben, håller du inte med? henne skulle jag göra allt mitt med, tills jag tröttnade och gick vidare till hon som står där bredvid, ja, i den ordningen skulle jag utföra det.

A: åh, far, du har så rätt, kvinnor är mitt kall, och det gör mig frustrerad att de ständigt är så långt ifrån mina händer, jag sträcker ut armen och rör bara luft! var snäll och lär mig hur man tämjer dessa objekt så jag kan leva mitt liv som annat än tragisk individ!

B: men, far, varför ska jag behöva ta till mig ditt ack så vidriga sätt se på det motsatta könet, enbart fokuserad på tömning och självbekräftelse? varför är du tvungen att för din egen son uttrycka dina mest smutsiga tankar, istället för att hålla dem inom dig eller kanske släppa ut på en jämnårig vän någon kväll över ett glas öl och lite chipspåse?

far säger såhär:
vet du vad du måste bli? nykterist! vettig! muskulös! kvinnomagnet! vegetarian! ingenjör! välklädd! allmänbildad! intelligent! jurist! fiskare! golfare! ekonomiskt oberoende! astronaut! stark! bilägare! känd! köttätare! lastbilschaufför! vettig! oberoende! magrutig! lejontämjare! kvinnokarl! biceps! viktig! påläst! vältränad! erfaren! modig! härskare! konung! majestät! MAN! DU MÅSTE BLI EN MAN!


A: ja! jag måste bli en man! kosta vad det vill! jag kastar mig hejdlöst framför dina fötter! gör mig till en man, käre far! vad är jag nu? en ynklig imbecill! jag ska bli av mina byxor, som sätter stämpeln "GORILLA" i min panna, en stämpel omöjlig att sudda ur utan din expertis! gör mig till en man, snälle far, jag ber dig...

B: men om jag trivs som imbecill, vad finns det då att åtgärda?