villan intill

jag bor intill en särskola. hahaha! eller nej, skratta inte, jag har inte kommit till skämtet än. i alla fall så heter den palmskolan. det är en stor och röd villa med vita knutar, svenskt 40-tal. egentligen så skulle det aldrig gå att gissa att det är en särskola om man bara såg den utifrån. problemet är att skolans skylt ser ut ungefär såhär:



och frågan är ju då varför man lät särbarnen måla skylten? anledningen att de går där är väl för att de inte kan måla skyltar ordentligt? förlåt om jag låter hjärtlös, men så är det ju. det är fel att särskolan måste markera att de är en särskola genom att slänga in versaler hejvilt där de inte hör hemma. och nej, det är inte så att min människosyn är så snedvriden att jag dömer ut särbarnen endast på grund av deras tvivelaktiga sätt att måla en skylt. tvärtom, jag tycker bara de förtjänar någonting lite mindre representativt. inga fördomar. men ibland så åker jag samma buss som dem, och då kan det bli lite jobbigt. senast jag gjorde det så spottade en av särkillarna på mig. han var arg på någonting och siktade egentligen på sin assistent som satt bredvid. självklart blev jag inte upprörd, då jag är för mogen, väluppfostrad och hjärntvättad för det. jag torkade bara av salivet från knät som om ingenting hänt. enda anledningen att jag inte visade honom min spända biceps var väl i och för sig att jag inte ville att han skulle pissa på sig av rädsla. det är alltid lika äckligt när bussen luktar kiss, och jag vill inte att min biceps ska vara en bidragande orsak till det.