tvådelad

okej, jag ger med mig. nu ska ni få en riktigt förnedrande och självutlämnande historia, precis som ni vill ha. men det gör ont att bara trycka på "publish post"-knappen, det ska ni veta. i alla fall, mitt skägg är nu borta. jag satt en eftermiddag utan något att göra och tänkte att det skulle vara en kul sysselsättning att raka bort det. men ack, ack, så fel jag hade, det blev istället mycket ångestladdat. normalt sett använder jag en sån där riktigt fräsig rakhyvel som marknadsförs med stridsflygplan, har tio rakblad och inbyggd osthyvel. den får mig att känna mig trygg och säker, som en man med biceps i US AIR FORCE. jag var alltså helt inställd på att få använda den, men så visade det sig att jag hade slut på rakblad. nedstämd men ändå med modet uppe fick jag låta en plastig engångshyvel göra jobbet istället. tyvärr insåg jag halvvägs att mitt skägg var på tok för kraftigt och manligt för den stackars hyveln att hantera. det var ett omöjligt berg för engångshyveln att bestiga. så jag slängde bort den och såg mig själv i spegeln, halvrakad i ansiktet. kände mig fruktansvärt utsatt, som ett barn ifrån tjernobyl, eller en batmanskurk som alltid får spö. jag såg ingen annan utväg än att gå till affären, halvrakad i ansiktet då, för att köpa några ordentliga rakhyvlar. jag svepte några halsdukar runt mig så att det inte skulle synas att halva mitt ansikte var kolsvart och halva lent som en babystjärt, men jag tror det misslyckades. när kassörskan yttrade "49:50" och såg mig i ögonen lät det verkligen som att hon skulle kunna utbrista i gapskratt när som helst. det var ungefär då jag började undra vad jag höll på med egentligen. gick hem med huvudet nersänkt, blicken i marken. nu saknar jag skägget lite.