mr watson

- Så hur är läget med Anders då? Var ett tag sen man såg honom. Har du hört något av han?
- Jo, jag träffar honom ganska så regelbundet. Senast igår, faktiskt.
- På riktigt! Jag har nog inte sett honom sen studentskivan. Hur har han det nu för tiden?
- Jo, det är väl bra.
- Fan, Anders alltså. Så skön kille. Minns allt vi gjorde på högstadiet. Grabblivet, alltså.
- Ni äggade väl mest bara fastigheter?
- Ja, det var tider det. Jag associerar fortfarande ägg direkt till Anders. Om någon vid frukostbordet frågar hur jag vill ha mina ägg svarar jag alltid ”på fastigheten!” Haha!
- Haha! Fantastiskt.
- Men vad håller han på med nu då? Jobb?
- Njae… eller, han gör väl både det ena och det andra… eller, mest gör han väl det ena… sällan det andra.
- Va?
- Ja, men, han sysslar väl med, saker, och ting.
- Vad menar du egentligen?
- Näe, men du vet, han gör grejer.
- Har han blivit pundare!?
- Gud, nej! Ingenting sånt!
- Men vad är det då?
- Han har väl gått och blivit kär, kan man säga. Men ändå inte. Eller, ja, det är komplicerat.
- Dumpad?
- Mer åt det hållet, kanske.
- Varför kan du inte bara berätta?
- Ja, okej då. Men det är nog svårt för dig att förstå.
- Säg nu bara.
- Okej. Du vet, Emma Watson?
- Skådespelaren?
- Ja, i Harry Potter-filmerna.
- Just det.
- Jo, det är så, att Anders har blivit lite… hur ska jag formulera mig... besatt av henne.
- Av Emma Watson?
- Ja.
- … är inte hon ett barn?
- Nej, inte direkt, hon fyller 18 om två månader.
- Och hur vet du det?
- Anders pratar om det hela tiden.
- Skojar du med mig?
- Nej. Det enda han pratar om är Emma Watson.
- Varför?
- Jag vet inte. Han har tusentals bilder på henne på sin dator.
- Men varför just henne? Varför just Emma Watson?
- Varför inte?
- Det här var inte riktigt vad jag förväntade mig.
- Det kan jag föreställa mig att det inte var.
- Men har du inte pratat med honom om det? Det kan ju inte vara hälsosamt beteende.
- Äh, kanske inte. Men det finns många som honom. Han är medlem på någon sida på Internet där människor ifrån hela världen samlas och diskuterar Emma.
- Det här är verkligen svårt för mig att greppa.
- Alltså, det är många gånger han inte velat följa med på krogen för att han har någon diskussion med någon på Internet om Emmas nya pojkvän. Han ska tydligen vara en riktigt sliskig typ.
- Anders?
- Nej, Emma Watsons pojkvän, alltså. Han har ett riktigt dåligt inflytande på henne.
- Jaha…
- En riktig slusk alltså. Usch.
- Okej, men vad gör Anders annars då?
- Han visade mig alla listor han hade gjort.
- Listor?
- Ja, han har gjort en massa olika listor, med Emma Watson-anknytning, såklart.
- Exempel?
- Saker man skulle göra på dejt med Emma Watson, saker man skulle utsätta sig själv för att träffa Emma Watson, hennes finaste kroppsdelar rangordnat...
- Vad fan? Jag vill inte höra mer!
- Stod bland annat på en av listorna att han var redo att vandra på glödande kol för att träffa henne. Bita sönder sina egna läppar hade han också skrivit upp att han kunde göra. Han går faktiskt runt med ständiga bitsår, men jag tror inte Emma skulle tycka det var särskilt tilltalande, ärligt talat. Hon är nog mer förtjust i vårdade killar. Sen så skulle han väldigt gärna ta henne till Disneyland på semester. Visst, det kan väl bli lite romantiskt, jag har inga fördomar eller så. Men jag skulle dock snarare vilja påstå att Emma är mer kvällspromenad vid stranden-typen. Och sen så tycker han mycket om hennes nyckelben. De är faktiskt väldigt fina, det kan jag inte förneka.
- Hör du ens vad du själv säger?
- Vadå? De är jättefina. Jag skulle inte direkt nej till de nyckelbenen på ett silverfat!
- Jag menar inte nyckelbenen, jag menar hela grejen.
- Men vadå, får du aldrig den där känslan?
- Vilken känsla?
- Känslan när du blundar, att när du sen öppnar ögonen se Emma Watson stå där, på en äng och göra piruetter i en vacker sommarklänning. Visst får du den?
- Nej, verkligen inte!
- Klart du får. Det får alla. Det är inget att skämmas över.
- Men jag får det inte. Ni är vidriga!
- Tala för dig själv. Emma är väldigt ödmjuk och väluppfostrad människa. Det är beundransvärt. Dessutom är hon vacker på ett mycket naturligt sätt, även i sitt beteende.
- Hur kan du säga så om någon du inte känner?
- Vad spelar det för roll? Visst, jag känner henne inte lika bra som Anders, men det är bara för att han har större hårddisk och plats för fler bilder på sin dator.
- Det här är för mycket för mig. Nej, nu klarar jag inte av det här längre!!
- Vadå? Hur kan du inte se det? Hur kan du vara så förblindad? Det är ju en total utopi! Total! Jag blir alldeles varm av att bara tänka på det. Blommig, det ska sommarklänningen vara. Visa lite hud, men inte för mycket. En balans. Hon har ju ändå klass, men på ett avslappnat vis.
Och glödande kol, det lär ju inte göra så ont egentligen. Kanske bara en stund, men jag menar, det kanske är skönt, på sitt vis. Hur är det man brukar säga nu igen? Just det, allt för kärleken. Allt för kärleken! Det är så vackert. Gud, så vackert det är, precis som Emma Watsons nyckelben.