the stars of track and field

slog på eurosport av en slump nyss. visste inte ens om att jag hade kanalen, men det var inte precis som att jag slog glädjevolter av upptäckten. det var friidrott på, och det dröjde inte länge innan jag kom att tänka på att somliga tv-sporter verkligen är ett konstigt fenomen. jag menar, hur kul är det att titta på friidrott? tjejen med långa ben från vitryssland hoppar högst och den svarte mannen med de fantastiska lårmusklerna springer snabbast, så vida den vite motståndaren inte tagit lite anabola steroider till morgonkaffet, då kan det eventuellt bli lite mer spännande. men det är ändå så förutsägbart. belle & sebastian sjunger att "the stars of track and field are beautiful people", men jag ser det bara inte. höjdhoppare? för oproportioneliga ben! sprinters? för nerknarkade! längdhoppare? för töntiga! stavhoppare? för skrytiga! och kulstötare, de är verkligen bland det fulaste som finns. ljudet de gör ifrån sig när kulan stöts iväg är minst sagt obehagligt. någon sjuk slags blanding av avgrundsvrål och sexstön, och man blir om möjligt ännu mer avtänd än man redan var när man såg deras enorma kroppshydda.