skägget och makten

det roligaste i mitt liv just nu är att jag har skaffat skägg. idag till exempel! för första gången i hela mitt liv frågade konduktören om legitimation när jag försökte åka på ungdom. eftersom jag inte har skaffat något leg än (banken är ett jobbigt ställe att pallra sig till, i synnerhet när det gäller ärenden som inte har med pengaflöde att göra) drog jag iväg ett klämkäckt "men jag lovar, jag har bara kraftig skäggväxt!" vilket konduktören tyckte var så roligt så han tog sig om magen och slog näven i bordet av skratt. mycket och länge skrattade vi. eller ja, mest han. sen sa konduktören låt gå då, och gick vidare. jag hörde fortfarande hans skratt eka i kupén bredvid.

händelsen fick mig att dra en slutsats: skägg är MAKT. alla korrupta ledare har behåring i ansiktet av en anledning, och det är att skämt om skägg är det bästa sättet att komma undan med saker. jag tänker inte missbruka min makt och bli diktator, men frestelsen är stor vill jag lova. jag är trots allt i ett extremt socialt överläge i och med skägget, det är jobbigt att inte utnyttja. jag har inte "vänner" längre, alla är ni skägglösa tjänare i mina ögon. egentligen vill jag bara vinka iväg alla människor jag pratar med till att putsa mina skor.

vad har det blivit av mig? jag är ett monster!