det självutlämnande inlägget

min blogg har hittills inte varit särskilt självutlämnande, och jag vet att detta är tortyr för er läsare. "nej, nej, jag läser här bara för att det är kul", säger kanske du, men nej, jag är väl medveten om att den enda anledningen till att du läser här är för att få reda på mina relationer, mina små upptåg, mina internskämt, mina tankar om veckans avsnitt av let's dance och vad jag hade på mig för kläder idag. så ta det lugnt, ni behöver inte dölja det, min laserblick ser igenom alla era intentioner och då är det tyvärr för sent att ni ska göra något åt saken.

bara tanken att jag ska öppna mig för er kostnadsfritt är skrattretande. nej, ingenting här i livet är gratis, och det gäller även på internet. däremot skulle jag kunna förspilla alla små detaljer om mitt liv och dela med mig av lite självömkan för rätt ersättning. pengar är dock inte min valuta, jag är inte en snål människa (ett av de många självutlämnande statements som komma skall) utan istället prioriterar jag att ni ser upp och dyrkar mig. vi kan mäta det genom att ni samlar dyrk-poäng. en dyrk-poäng om jag tilltalas med respekt, två om ni bugar för mig, tre om ni kysser mina skor, fyra om ni strular med mina skor, fem om ni underkastar er mig, etc.

tio dyrk-poäng ger er ett blogginlägg med några roliga internskämt, för femton kan ni få en dagens outfit-bild, för tjugo lite skitsnack om alla mina kompisar, och för femtio ett långt skrivet inlägg utan styckesindelning om varför jag inte förtjänar att leva. det här är den enda chansen av inblick i mig du får, så ta den!